Ting från en barndom del III« del IV
Klämgubben ALF
Under en tid samlade jag på gubbar man kan klämma fast här och var. Det blev oftast åtminstonde en inköpt klämgubbe på varje av sommarens marknader. Kanske Björkfors marken, Ulrike marken eller möjligtvis Kise marken (även om den inte infann sig varje år). Av någon av mina systrar som var utomlands fick jag den allra finaste klämgubben - ALF - som håller en helt annan klass än de olika tomtarna, pumporna eller konstiga, lurviga elefanterna.
Stor och liten puck
På vintern var det oftast bra is - även de åren på 80-talet då det var snöbrist. Då blev det långa dagar på skridskor antingen nere vid sjön i Ryda eller på någon av Ucknarna. Som liten fanns en ständig dröm om att kunna få pucken att lyfta från isen. Det kunde gå med de små puckarna, men aldrig med de stora. På bilden pappas gamla puck (tillverkad i Tjeckoslovakien) och min tydligt märkta lilla puck.
Koger, pilar och båge
Många stunder i uppväxten handlade om strävan att tillverka ett riktigt bra vapen. Bland annat ärtskjutare (ballong + toarulle), blåsrör, bola och pilbåge. Det sistnämnda lades överlägset mest tid på. Pappa visade en grundmodell på pilar som jag sedan själv utgick ifrån. Han gjorde också ett koger av kartong som hängde med hela uppväxten. Det som var förbrukningsvaran här var själva bågen som förr eller senare gick av. Jag och Henke experimenterade också med att montera pilbågar på brädlappar med en enkel avfyrningsmekanism (märla + spik) för att därmed ha armborst.
Magnetfiske (spel)
Idag associerar man helt andra saker med magnetfiske än jag gjort under uppväxten. Hos mina föräldrar finns det här rätt så skadade fiskespelet kvar. Med ett fiskespö med en magnet känner man sig fram över spelplanen och när det hugger till drar man försiktigt upp fångsten i något av sidohålen. Magnifikt enkelt och bra spel som tyvärr inte finns i samma utförande längre. Det här är ett spel som mina barn också brukar ta fram när de hälsar på farmor och farfar.
Legoskepp
För mina födelsedagspengar ett år hade jag råd att köpa det här fina rymdskeppet i Lego på leksaks- och pappershandeln i Kisa. Det var en stor investering och kändes som ett rätt stort bygge vid tiden för mig.
Sparkossan
Jag ska direkt säga att det här var inte alls min spargris när jag var liten. Själv hade jag en grön Myntrik - sparbankens elefantmaskot. Minns hur jag blev besviken när jag öppnade den några månader senare för att upptäcka att pengarna inte alls växt och blivit fler trots att jag sparade. Den här fina Arla-bössan var min systers, och jag var såklart avundsjuk. När så tiden gick och ingen ville ha den så hade även mitt intresse falnat.